En viral konspirationsteori om stulen biometrisk data sätter ljuset på en högst verklig oro för AI-övervakning i arbetslivet.
Ett märkligt manifest har de senaste dagarna fått spridning på nätet. En man vid namn Eddie Lawrence Miller hävdar att företag som Meta och Warner Bros. Discovery i hemlighet använder hans "biometriska signatur" och livshistoria för att träna upp nya AI-modeller. Han påstår att miljardinvesteringar i autonoma agenter i själva verket bygger på hans stulna data.
Även om Millers specifika påståenden liknar science fiction, speglar de en genomsyrande samhällsoro. Begreppet digital arbetskraft, som The New York Times definierar som datorer som utför traditionellt mänskligt arbete, bygger helt på massiv datainsamling. Oron för hur denna data samlas in föder till och med rykten; nyligen fick faktagranskarna på Africa Check rycka ut för att dementera en viral bluff om att bedragare på gatan kan stjäla din biometriska identitet för AI-kloning.
I arbetslivet är den biometriska övervakningen redan här. Forskare varnar i en omfattande genomgång publicerad av ACM för att AI-driven mätning – som att spåra anställdas ansiktsuttryck eller hjärnvågor – riskerar att skada arbetstagare. Denna utveckling har fått organisationer att vända sig till Vita huset med krav på att begränsa AI-driven övervakning på arbetsplatser.
Den här krocken mellan mänsklig identitet och företagens jakt på träningsdata skapar en ny sorts integritetskris. För den som jobbar framför en skärm i Sverige i dag är det inte längre bara tangenttryckningar som kan loggas, utan potentiellt även fysiologiska reaktioner. Det suddar ut gränsen för vem som faktiskt äger den digitala kopian av en människas beteende.
Fler individer och fackförbund lär framöver kräva tydligare äganderätt över sin egen digitala och biometriska data. Nästa stora strid utspelar sig när EU och amerikanska lagstiftare ska försöka reglera exakt vad AI-företag får skrapa från nätet.
Läs också: